barbalin

Inspirerad av Angelica har jag börjat fundera över tvättbara blöjor. När jag var gravid bestämde jag mig för att använda engångs för att vår tvättmaskin är skrutt och vi har ingen torktumlare, knappt någon stans att torka våra egna kläder och tygblöjor tar evigheter att torka.

Men jag skulle kunna köpa en ordentlig torkställning (behöver jag göra i vilket fall som helst inför höst och vinter), och jag skulle kunna använda terry nappies alltså gammaldags typ frotte-tyg-bitar som man viker, med byxor över. Är det fruktansvärt bakåt strävande? De skulle torka mycket snabbare.

Grejen är den att ur ett mijlövänligt perspektiv så använder vi 8-10 blöjor OM DAGEN (han är en bra bajsare). Sjukt mycket sopor. Sen ekonomiskt, ett startpaket med terry nappies skulle kosta mig drygt £35. De första månaderna av Jacobs liv har jag använt Pampers eller Huggies, de kostar £0.16 per blöja.

£0.16 per blöja = £1.44 per dag = £ 10.08 i veckan = £121 på 12 veckor = 1330 kr!

Vi har redan köpt blöjor för mer än 1400 kr. Och han kommer bära blöjor i minst två år till...

Det skulle bara ta mig några veckor att tjäna in startpaketet även om det inte fungerar.

Jacob växer ur sin korg illa kvickt och vi behöver en ny säng till honom. Eftersom vi inte har en bil tänkte jag att det smidigaste var att beställa en på internet. Hittade en vanlig lagom spjälsäng, så ringde jag Ed för att se vad han ville ha. Han tyckte vi skulle köpa en som man kan göra om till en vanlig säng senare, smart drag. "Men köp inte den billigaste!" sa han "köp en som är bra, även om den kostar lite mer". Han känner mig allt för väl, jag hade inte valt den billigaste men närapå. Varför då?

Sen hittade jag den här (se bilden). Den var nedsatt från £230 till £100! Vilket fynd, och när Jacob blir äldre kan vi ta av sidorna och göra en säng av den. Vi valde mörk ek, Eds favorit :)

Men nu då. I tisdags hade Jacob ännu en vaccination, denna gången mot TB. Den är inte ordinarie utan rekommenderas bara till bebisar vars föräldrar eller förälder kommer från ett land där detta fortfarande utförs. Det var hemskt, jag visste att det skulle vara hemskt därför bad Ed att följa med. Jag vandrade runt i rummet medan Jacob hölls fast av doktor, sjuksköterska och Ed. Doktorn fumlade och Jacob blev stressad bara av att vara fasthållen. Så kom det, det plötsliga gallskrik som går in i min själv och river runt med vassa klor. Min älskling ligger där borta på en brits och någon gör honom illa, han är livrädd och har ont! Usch, jag hatar vaccinationer, jag grät jag med. Bävar inför den nästa som borde komma snart...

Så i morgon ska jag och Jacob åka iväg till ännu ett dop. Jag är nervös och stressad som aldrig förr, vi ska nämligen åka buss i 45 minuter för att komma dit. Hur ammar jag på bussen? Hur byter man en blöja på en buss? Kommer jag ens få plats? Jag som var en så lugn och stresstålig människa har nu blivit en kvinna med "bad nerves". Allt kommer säkert att gå bra, vi löser det.

Så här kommer en random bild som har absolut ingenting med texten att göra.

Jacob inviger sitt fin fina lapptäcke som Lisa, hans gudmor, har gjort och skickat!

Mysigt!

Tack Lisa! Det är en underbar present! :)

När Jacob föddes var de några som trodde att hans ögon skulle bli blå med tiden. Jag skulle nog inte sätta några pengar på det...

Vi gick till sjukhuset och såg "consultant" Mr Whitfield. Jag har fått det berättat att han inte är någon amnings förespråkare och att jag nog skulle förvänta mig ett nej. Han hade tydligen sagt nej till flera andra milda fall av tongue tie, till exempel kvinnan i the breastfeeding support group som jag pratade med. Men hon hade skrivit ett argt brev och klagat efter att hon fått det gjort i Leeds.

Mr Whitfield var hur trevlig och förstående som helst. Nickade och antecknade, förklarade att det inte finns några garantier men vill jag ha det gjort nu på stört?

Jacob charmade alla sjuksköterskorna med sitt tandlösa leende, "det är ovanligt med en lite äldre bebis" sa de, "de flesta är bara några dagar gamla". Proceduren är smärtfri förklarade hon. Men det var den inte! Lille Jacob grät och grät, han gråter riktiga tårar nu när han är ledsen och det gör lika ont för mig att se. Dock somnade han snabbt efteråt. En bebis på några dagar kanske inte förstår vad som pågår men Jacob borde fått något smärtstillande tycker jag (det ger de bara till bebisar äldre än fyra månader).

När vi kom hem åt han riktigt bra en stund och jag var glad att det varit värt besväret. Men på eftermiddagen när jag lade ner honom för att sova en stund ville han inte ta nappen, det verkade göra ont. Han somnade utan och när han vaknade och skulle äta var det samma sak igen. Så fort han började suga släppte han och grät med förvånad min. När kvällen kom hade jag hunnit bli riktigt orolig och försökt mata honom med både flaska, sked och spruta. Smärtfritt sa de ju! Så jag ringde dygnet-runt hjälplinjen där man kan få prata med sjuksköterskor, de sa att det verkade normalt efter ett sådant ingrepp. Vi lyckades mata honom en liten flaska i sömnen och då kändes det bättre. Så ont kunde det inte ha gjort i alla fall.

Efter det har det gått bra. Fortfarande är det klurigt att sitta och amma (vi fick ligga förut) men det går något bättre och jag är positiv. Han måste få lite tid på sig att vänja sig vid sin nya tunga. Jag vet inte om det har med saken att göra men jag tycker han gör lite nya ljud nu. Det är roligt att se hur han sträcker och vrider på sin tunga, liksom prövar den.

Tack alla! Fick så fina kommentarer till förra inlägget. Det var kul att läsa :)

...kan föra ett "samtal". I den mån att vi kan turas om, jag säger något så säger han något, jag igen och sen väntar jag på hans svar. Hans favorit ljud är aguuu, men jag jobbar hårt på mamammammamma.

...har lärt sig att skratta! Det var Ed som fick första skrattet men jag har fått några jag med efter det. Tricket är att busa upp honom en stund och sen borra in näsan i sidan/armhålan på honom medan man gör roliga pruttiga ljud :)

...nu kan hålla i saker. Gripa tag i saker kan bebisar sen födseln så klart, vad jag menar är att ta tag i något och hålla i det en längre stund. Igår satte jag en skallra i hans hand, men än förstår han inte riktigt att det är han som håller i den och har ingen koordination alls. Han låg på filten och viftade glatt när han plötsligt slog sig själv i huvudet! Stackars lille Jacob stortjöt! Men efter någon minut av kramar och pussar var allt glömt :)

En bild på Jacob som håller på att somna. Så här somnar han alltid nu för tiden, en hand på nappen (mycket praktiskt för den trillar ut hela tiden annars) och en hand i bak på huvudet. Oklart vad den andra handen har för syfte?

Men nu har vi inte gått ut på tre dagar och det börjar klia i benen. Dessutom läste jag ut mig bok för över en vecka sedan och vill gå till biblioteket. Och blöjorna börjar ta slut...

Förra veckan ringde jag "Breastfeeding Support Helpline" en kväll, kvinnan jag pratade med där trodde att det var min stress han kände av och föreslog att vi skulle go back to basic, och börja om med hud mot hud. Det fungerade för den kvällen men löste inte våra problem. Men jag upptäckte att det enda som fungerar är när vi ligger ner, men det kan jag ju inte göra jämt.

Jag ringde vår health visitor, som tyvärr är en man och jag tycket inte att han hjälpte alls. "Går han upp i vikt?" Ja "Verkar han annars frisk och aktiv?" Ja. "Då går det  nog över, fortsätt som du gör keep up the good work" Jahapp.

Men han föreslog att jag skulle ta mig till The Breastfeeding Support Group i York som träffas varje torsdag förmiddag. Så det gjorde jag igår, en timmes rask promenad bort. Kvinnorna där var super snälla, och försökte hjälpa mig på alla sätt. Vi provade alla möjliga ställningar men nix, Jacob grät lika mycket för det. Dock upptäckte de att han har en mild tongue tie, vilket betyder att den där lilla "tråden" som vi har under tungan sitter fast för långt fram så han kan inte sticka ut tungan så långt som han borde. Då kan han inte suga tag så bra.

Jag blev så lättad! Det är inte vårt fel. Så idag såg vi doktorn som sa att jo, lite tongue tie (förlåt men jag vet inte hur jag skulle kunna översätta det) har han. Så vi ska se kirurgen och hoppas att han tycker att det är värt att göra något åt det. Ingreppet är inget att oroa sig för, tar bokstavligen en minut och de bara gör ett litet klipp. Ingen behandling behövs.

Bilden tagen ikväll vid Jacobs kvällsbad :)