barbalin

Måste påminna mig själv om att det inte går att vara gravid för alltid. Förr eller senare MÅSTE han komma ut!

Igår hade vi grillfest för att fira Eds födelsedag. Här kommer några bilder från den:

Ed och Fraiser ligger och har det skönt i rännan... ? Ser inte så värst bekvämt ut.

Med vännen i soffan. Med var också en annan brasiliansk vän med familj, ett par killar som jobbar i hans kök och så givetvis lilla söta Sydney med mamma. Sen var det fullt i vårt lilla hus.

Här är vi :)

Jag gjorde sallad, potatissallad och pavlova tårta som jag hittade på ica.se - supergod! Medan Ed grillade mängder med kött som alltid - kyckling, fläskkotletter, stek, korv...

Jag målade en orm på hans födelsedagskort!

Har mer bilder men tänkte att det är inte så kul för er att se bilder på folk ni aldrig mött...

Nu håller vi istället tummarna för att det HÄNDER NÅGOT IDAG!

Här blir det inget firande av, istället blir det fotboll såklart, Brasilien spelar ju idag.

Gravid? Vem - jag?!

Jaha oj! Det var jag visst... Större än så här blir vi inte.

Haha det här min vy från ovan när jag STICKER UT foten!

Syns inte i vår skuggiga gränd men det har varit en fantastisk sommardag så vi köpte en grill. Kotletter, kyckling och hemmagjord potatissallad - sommar!

Idag var sista dagen på jobbet. I torsdags hade jag med mig cupcakes som jag gjort. Så idag när vi slutade kom Holly med present! :) Alla hade lagt till och jag fick present, blomma, kort och lyckoönskningar från alla.

Då blev jag varm och mysig inombords!

Bara två dagar kvar på jobbet nu vilket känns skööönt. Jag har nämligen gjort så dåligt ifrån mig de senaste veckorna att det blivit pinsamt att gå dit. Det ser ut som om jag struntar fullkomligt i allt nu när jag ska sluta - men det är inte sant! Igår kom jag dessutom försent, men det var inte mitt fel. Min buss åkte förbi tom och sa "inte i trafik" så jag fick vänta på nästa. I 40 minuter stod jag där och när den nästa kom var jag nära gråten, det gjorde ont överallt! Svanskotan, ryggen, benen och fötterna, jag hade övervägt om jag kunde lägga mig på marken en stund.

I förrgår var vi hos barnmorskan för förhoppningsvis sista gången! :) Nästa tid är inbokad till vecka 40+ och den vill jag INTE gå på. Han får gärna komma nästa vecka, det skulle passa fint.

Min dator mår mycket bättre nu (förstår att alla varit mycket oroliga) :)

Det började med att jag skulle skicka ett mail för någon dag sedan (till dig Angelica) men det fungerade inte. Sen fick mitt virusprogram spel och poppade upp ena hotet efter det andra :( (ska försöka skicka igen...)

I helgen satt vi barnvakt åt underbara lilla Sydney och i morgon ska hennes mamma ta lite kort på oss i hennes studio! Kul, för vi har inte så många bilder på mig och maggen.

Hej så länge x

Att ta sig upp ur sängen är en plåga, att sitta gör ont, till och med att gå och stå! Tog några paracetamol och skulle ringa till jobbet, inte en chans att jag sätter mig på bussen och åker till andra sidan stan. Men det enda nummer jag har är till min manager, han är ledig och svarar inte.

Gick igenom hela mitt kontrakt men där fanns inget nummer att ringa, stod bara att om jag "inte säger till i tid och i regel med avtalet kommer jag inte få betalt" och bla bla bla... Nu kommer jag garanterat att straffas för detta och inte tjäna något extra den här månaden (inte för att jag lyckas nå mina mål i alla fall men ändå).

Ed var nere lika snabbt som jag! Min mörbultade svanskota gjorde fruktansvärt ont och jag krälade över till soffan. Ed sa att jag borde ringa min barnmorska genast, jag tänkte inte så långt - det var ju bara rumpans om gjorde ont. Men ringde ändå, fast hennes mobil var avslagen (som den är när hon är på hembesök). Efter någon minut hade chocken lagt sig och jag började tänka efter "visst sa hon att huvudet börjat sjunka ner?" I mitt huvud såg jag igen hur jag hade åkt ner för trappan och föreställde min stackars bebis där inne - bump bump bump bump!!!

Jag blev genast livrädd! "Varför rörde han inte på sig!? Jag har brutit nacken av min bebis!!!" Vi ringde barnmorskorna på sjukhuset istället för de svarar alltid. De sa att min bebis förmodligen är oskadad eftersom jag inte landade på magen, men de sa att vi skulle komma in i alla fall.

Vi beställde en taxi och åkte till sjukhuset.

Där tog de min puls kopplade de mig till en maskin som mätte bebisens hjärtslag och eventuella verkar (vilket jag inte hade några). Så låg jag där i ca 15-20 min eller så. Det började så smått sjunka in att han nog var OK. Men varje gång jag började tänka på det nästan grät jag av lycka - och varje gång jag stressade upp mig verkade han också göra det så jag försökte tänka på något annat.

Sen var det över, och vi fick gå. Allt hade gått bra.

Så fort vi var utanför sjukhus parkeringen stortjöt jag i Eds famn och tackade Gud om och om igen för att allt var bra! Bara tanken på vad som skulle kunnat hända får tårarna att krypa fram igen.

Av någon anledning tog Ed en bild med min mobil... Jag var inte alls medveten om det så jag har en rätt skum min, men här låg jag i morses. Och aldrig ALDRIG vill jag uppleva det igen!

Hennes två veckor gamla Damien är så gullig, len och fin - jag vill också ha en! Wiloleta som hade en väldigt lätt graviditet (typ som jag) hade också en relativt snabb och okomplicerad födsel, och två veckor efteråt skulle man aldrig tro att hon nyss fick barn.

Snart är det min tur! 25 dagar kvar nu :)

Igår traskade jag fram och tillbaka till stan och skaffade en skötesväska med skötbordsunderlägg och liknande. Samt lite fler blöjor (man kan nog inte ha för många...) och bomullslappar. Nu fattas bara lite saker till mig. Men när jag kom hem var jag så trött att jag somnade i soffan. Vaknade helt förvirrad en timme senare av att jag var hungrig :P

Idag var vi hos barnmorskan igen. Min puls var bra, bebisens puls var bra, urintest var normalt och magen har växt. Jag har också växt - gått upp 10 kg! Dessutom har bebisens huvud börjat sjunka ner och fixera sig sa hon, så kanske kommer jag inte gå mina 40 veckor ut. Vi får väl se!

Dags att packa väskan ändå och vara lite förberedd...

Här är jag (i pyjamas) och den stora ormen. Hon är typ dubbelt så stor som de andra.

Hon är en "Brazilian Rainbow Boa" och heter just så för att hon glittrar i regnbågens alla färger om man håller upp henne i solen (syns inte jättebra på bild dock).