barbalin

Jag hade räknat med att jag skulle älska min son, det gjorde jag redan innan jag såg honom. Men aldrig hade jag kunnat föreställa mig den här kärleken. Med risk att göra människor och gudar besvikna det finns absolut ingenting i denna värld eller bortom som betyder mer för mig än Jacob. Mitt eget liv kommer i andra hand. Kärlek som gör ont i hela kroppen. Det är därför det blir så jobbigt när han inte vill äta. Mitt främsta ansvar här i livet är att se till att han får mat.

Men vi kämpar vidare, det ska nog gå lättare snart. När allt annat hade börjat gå lättare känns detta som ett stort steg bakåt och jag kan inte hjälpa att känna mig något ratad. Jag älskat att amma, tycker att det är mysigt och jag känner mig stolt över den feta näringsrika mjölk jag producerar. Tyvärr verkar min son hata att amma.

Allt är inte bara "doom and gloom", igår var vi på öppna förskolan för första gången. Det finns flera lokala "Childrens Centres" här i. De ligger i anslutning till skolor och ordnar gratis aktiviteter och rådgivning. Vi gick till "the under one's group" och det var super trevligt. Dit ska vi gå igen :)

Idag var Caroline och hennes lilla Maisy här och hälsade på. Maisy är född en månad för tidigt i slutet av maj men har vuxit ikapp sin kurva. Trots det väger Jacob lika mycket och är lika lång! :O

Jacob har sina fina hängslebyxor på sig

Samtidigt försöker jag få honom att somna själv. Fram tills nu har han alltid somnat i mina armar och så lägger jag ner honom och hoppas att det fungerar. Men varje gång han vaknar till blir han förvirrad så klart, tänk dig själv att du somnar i din säng varje kväll men vaknar i soffan. I bland går det bra, ibland får man ta upp vagga, sjunga och gunga fem gånger. Snart går det nog lättare :)

En glad liten plutt!

Jacobs första dag i jeans, plötsligt såg han så mycket större ut!

Jacob charmade Wioleta med sitt leende

Kompisar?

I dag var vår "health visitor" på besök och vägde Jacob. Funderade länge på om det var rätt eller fel att lägg upp den här bilden, men jag är en så stolt mor! Han följer sina kurvor perfekt och väger nu 5.5 kg :)

Jacob växer och växer, han har riktigt spurtat senaste veckan. Kläderna som passade för ett par veckor sedan är nu för små, inklusive hans fina Barbapapa kläder - tur att vi har en till uppsättning! ;) Vi har napptränat stenhårt de senaste dagarna. Jag trodde att alla bebisar tog napp hur lätt som helst men vi har verkligen fått kämpa. Han hatade den till att börja med och är fortfarande inte helt övertygad. Den gör livet lättare för mig eftersom han är en väldigt högljudd och viljestark bebis, vaknar han och är hungrig är han hungrig NU, nu nu nu! Med napp i munnen kan man lura honom en liten stund i alla fall så att vi kan hitta lämplig plats.

Anledningen till att denna dagen varit så speciell är att han har sovit. I veckor nu har han knappt sovit på dagarna alls. Kanske inte låter så illa, det är ju sömnbrist på nätterna nyblivna föräldrar klagar på. Men en bebis som inte sover mer än 15 minuter eller högst en halvtimme under dagen är minst lika jobbigt. Han blir bara mer och mer trött och grinig och det går inte lägga ner honom i två minuter. Hans arma moder tvingas då bära och guppa på honom en hel dag. Han gråter och gråter, vi testar allt men när han väl somnat vaknar han snart igen. Jag hinner varken duscha eller äta. När han äntligen sover för kvällen är jag helt slut och ligger i ett soffhörn som en stinkande och urvriden disktrasa. Det var den bästa liknelse jag kunde hitta, en sån där riktigt sur en som du skulle slängt förra veckan men du har glömt att köpa nya. Dock är natten inget att se fram emot med en till två timmars sömnen.

Att få honom att sova var hur lätt som helst när jag väl testat det. Han vill sova på mage, så enkelt var det. Nu får tyvärr bebisar ABSOLUT INTE sova på mage under några omständigheter. Då kan de plötsligt DÖ! Jag har löst det med en kompromiss. Jag har tagit ner hans lilla sovkorg till vardagsrummet så att jag kan se honom hela tiden, så går jag och buffar lite på honom då och då. Skulle inte våga låta honom sova så på natten för rätt som det är börjar han stöka runt i sömnen och hamnar med ansiktet ner i madrassen.

Det var Wioleta som tipsade mig om detta. Hennes lille son sover alltid på mage sa hon, hjälper mot gaser i magen. Och det verkar stämma. Vi träffades igår hon och jag. Hennes Damien är raka motsatsen till Jacob, han bara sitter så tyst och snällt och suger på sin napp. Suger lite snabbare när han är hungrig och somnar sött av sig självt i vagnen. Men så gör han inte en min och hans slöa ögon fokuserar inte direkt på något. Jacob skriker i högan sky, röd i ansiktet. Rapar så hela cafet hör, far och flänger med huvudet, tittar sig storögt omkring. Visst kan jag önska att var var lite lugnare och tystare, men samtidigt är han så full i liv! Han ler numera ofta och med hela ansiktet, sprattlar och visar att han tycker om dig. Men är han arg så är han jättearg och spänner varenda muskel i kroppen, ansiktet förvrids och han svettas av ansträngningen. Ja, han har allt fått en väldigt stor personlighet i en så liten kropp.

Här kommer lite bilder från min telefon:

Damien och Jacob när de träffades för första gången ett par veckor sedan.

Det är inte lätt att vara så liten alltid.

Sitter och väntar på utgång.

Jacob sover hos morfar.

Hos Linda var det också mysigt

Kevin var så försiktig, han kramade pussade och klappade på lille Jacob

Vi fick deras BabyBjörn som vi använt mycket, han älskar att skumpa runt där i!

Vi gick till parken och matade änderna och lekte i lekparken.

Vi gick in till stan och åt på restaurangen :)