barbalin

Proppen släppte morgonen den 30 men sen hände inget mer på ett bra tag. Kände inte något för än på eftermiddagen, en lätt sammandragning men tänkte inte mer på det. På kvällen kom de oftare och jag började skriva ner dem. De blev mer smärtsamma och Ed kom hem tidigare från jobbet. Jag var jättetrött men kunde omöjligt gå och lägga mig när de kom var 10e minut så jag gav upp och vankade runt i huset. Runt 2 på natten kom de var femte minut och vattnet gick, ett väldige odramatiskt sipprande. Väckte Ed efter en kvart. Hur lugnt som helst packade jag klart väskan, han tog en dusch och vi ringde sjukhus och taxi.

Barnmorskan konstaterade att vattnet gått och gav mig två värktabletter, typ starka Alvedon så att jag skulle kunna vila lite. Jag fick välja om jag ville gå hem eller stanna. Vi valde att stanna och fick ett eget rum med badrum. Nu började det göra riktigt ont och de varade längre än pauserna mellan. Jag var helt slut efter att ha vankat runt hela natten och gick ner i badet. Det var så otroligt skönt! Det varma vattnet slappnade av musklerna, värkarna saktade ner och jag kunde halvsova lite mellan. Låg där i drygt tre timmar tills jag såg ut som ett russin hela jag...

Så fort jag klev upp tog värkarna fart på allvar. De kom ofta och gjorde fruktansvärt ont. Den där smärtan som man omöjligen kan förbereda sig på, föreställa sig eller ens beskriva. Barnmorskan undrade om jag ville ha något smärtstillande. Det ville jag definitivt, helst lustgas. "Det får du bara om du är öppen mer än 4 cm mn jag har några andra alternativ" sa hon. Men det var inte lätt att undersöka mig, hon hade bara en minut på sig. När hon väl lyckades sa hon med smått panik i rösten att jag var öppen 9 cm och hon kunde känna huvudet! Ja inte konstigt att det gör så ont då, tänkte jag...

Då blev det fart! Jag fick min lustgas och hon sprang för att ringa förlossningsavdelningen. "I feel like I need to push" sa jag till Ed som sprang efter. De rusade min säng genom korridorerna och skrek "don't push, DO NOT PUSH!". Väl där i ett nytt rum presenterade sig en annan barnmorska. Hon var jättebra och med bara henne och Ed i rummet kändes det helt rätt. Ed fortsatte att vara lugn, stöttande och nära precis där jag ville ha honom. Jag var fullkomligt utmattad efter ingen sömn, ingen mat (spydde upp allt) och ingen bedövning men man har ju inget val. Så kom han, 09.09 på morgonen, han skrek och skrek, fäktade med sina armar och ben. Öppnade ögonen och stirrade länge på oss  båda. Han vägde 3.42 kg och föddes helt utan komplikationer.

Bara några minuter gammal ligger han kletig och skriker på mitt bröst.

Lille Jacob!

Att föda är jobbigt för alla inblandade :)

Vi fick besök av Chloe och Fraiser, Jacobs gudfar, med dottern Sydney och Fraisers mamma Gill.

Jag och min son ligger och myser lite.

Vi lämnade sjukhuset efter lunch dagen efter när han blivit undersökt av en läkare för att se till att allt var bra.

Så gick det till, dagen då Jacob kom till världen!

Måste påminna mig själv om att det inte går att vara gravid för alltid. Förr eller senare MÅSTE han komma ut!

Igår hade vi grillfest för att fira Eds födelsedag. Här kommer några bilder från den:

Ed och Fraiser ligger och har det skönt i rännan... ? Ser inte så värst bekvämt ut.

Med vännen i soffan. Med var också en annan brasiliansk vän med familj, ett par killar som jobbar i hans kök och så givetvis lilla söta Sydney med mamma. Sen var det fullt i vårt lilla hus.

Här är vi :)

Jag gjorde sallad, potatissallad och pavlova tårta som jag hittade på ica.se - supergod! Medan Ed grillade mängder med kött som alltid - kyckling, fläskkotletter, stek, korv...

Jag målade en orm på hans födelsedagskort!

Har mer bilder men tänkte att det är inte så kul för er att se bilder på folk ni aldrig mött...

Nu håller vi istället tummarna för att det HÄNDER NÅGOT IDAG!

Här blir det inget firande av, istället blir det fotboll såklart, Brasilien spelar ju idag.

Gravid? Vem - jag?!

Jaha oj! Det var jag visst... Större än så här blir vi inte.

Haha det här min vy från ovan när jag STICKER UT foten!

Syns inte i vår skuggiga gränd men det har varit en fantastisk sommardag så vi köpte en grill. Kotletter, kyckling och hemmagjord potatissallad - sommar!

Idag var sista dagen på jobbet. I torsdags hade jag med mig cupcakes som jag gjort. Så idag när vi slutade kom Holly med present! :) Alla hade lagt till och jag fick present, blomma, kort och lyckoönskningar från alla.

Då blev jag varm och mysig inombords!

Bara två dagar kvar på jobbet nu vilket känns skööönt. Jag har nämligen gjort så dåligt ifrån mig de senaste veckorna att det blivit pinsamt att gå dit. Det ser ut som om jag struntar fullkomligt i allt nu när jag ska sluta - men det är inte sant! Igår kom jag dessutom försent, men det var inte mitt fel. Min buss åkte förbi tom och sa "inte i trafik" så jag fick vänta på nästa. I 40 minuter stod jag där och när den nästa kom var jag nära gråten, det gjorde ont överallt! Svanskotan, ryggen, benen och fötterna, jag hade övervägt om jag kunde lägga mig på marken en stund.

I förrgår var vi hos barnmorskan för förhoppningsvis sista gången! :) Nästa tid är inbokad till vecka 40+ och den vill jag INTE gå på. Han får gärna komma nästa vecka, det skulle passa fint.

Min dator mår mycket bättre nu (förstår att alla varit mycket oroliga) :)

Det började med att jag skulle skicka ett mail för någon dag sedan (till dig Angelica) men det fungerade inte. Sen fick mitt virusprogram spel och poppade upp ena hotet efter det andra :( (ska försöka skicka igen...)

I helgen satt vi barnvakt åt underbara lilla Sydney och i morgon ska hennes mamma ta lite kort på oss i hennes studio! Kul, för vi har inte så många bilder på mig och maggen.

Hej så länge x

Att ta sig upp ur sängen är en plåga, att sitta gör ont, till och med att gå och stå! Tog några paracetamol och skulle ringa till jobbet, inte en chans att jag sätter mig på bussen och åker till andra sidan stan. Men det enda nummer jag har är till min manager, han är ledig och svarar inte.

Gick igenom hela mitt kontrakt men där fanns inget nummer att ringa, stod bara att om jag "inte säger till i tid och i regel med avtalet kommer jag inte få betalt" och bla bla bla... Nu kommer jag garanterat att straffas för detta och inte tjäna något extra den här månaden (inte för att jag lyckas nå mina mål i alla fall men ändå).

Ed var nere lika snabbt som jag! Min mörbultade svanskota gjorde fruktansvärt ont och jag krälade över till soffan. Ed sa att jag borde ringa min barnmorska genast, jag tänkte inte så långt - det var ju bara rumpans om gjorde ont. Men ringde ändå, fast hennes mobil var avslagen (som den är när hon är på hembesök). Efter någon minut hade chocken lagt sig och jag började tänka efter "visst sa hon att huvudet börjat sjunka ner?" I mitt huvud såg jag igen hur jag hade åkt ner för trappan och föreställde min stackars bebis där inne - bump bump bump bump!!!

Jag blev genast livrädd! "Varför rörde han inte på sig!? Jag har brutit nacken av min bebis!!!" Vi ringde barnmorskorna på sjukhuset istället för de svarar alltid. De sa att min bebis förmodligen är oskadad eftersom jag inte landade på magen, men de sa att vi skulle komma in i alla fall.

Vi beställde en taxi och åkte till sjukhuset.

Där tog de min puls kopplade de mig till en maskin som mätte bebisens hjärtslag och eventuella verkar (vilket jag inte hade några). Så låg jag där i ca 15-20 min eller så. Det började så smått sjunka in att han nog var OK. Men varje gång jag började tänka på det nästan grät jag av lycka - och varje gång jag stressade upp mig verkade han också göra det så jag försökte tänka på något annat.

Sen var det över, och vi fick gå. Allt hade gått bra.

Så fort vi var utanför sjukhus parkeringen stortjöt jag i Eds famn och tackade Gud om och om igen för att allt var bra! Bara tanken på vad som skulle kunnat hända får tårarna att krypa fram igen.

Av någon anledning tog Ed en bild med min mobil... Jag var inte alls medveten om det så jag har en rätt skum min, men här låg jag i morses. Och aldrig ALDRIG vill jag uppleva det igen!

Hennes två veckor gamla Damien är så gullig, len och fin - jag vill också ha en! Wiloleta som hade en väldigt lätt graviditet (typ som jag) hade också en relativt snabb och okomplicerad födsel, och två veckor efteråt skulle man aldrig tro att hon nyss fick barn.

Snart är det min tur! 25 dagar kvar nu :)

Igår traskade jag fram och tillbaka till stan och skaffade en skötesväska med skötbordsunderlägg och liknande. Samt lite fler blöjor (man kan nog inte ha för många...) och bomullslappar. Nu fattas bara lite saker till mig. Men när jag kom hem var jag så trött att jag somnade i soffan. Vaknade helt förvirrad en timme senare av att jag var hungrig :P

Idag var vi hos barnmorskan igen. Min puls var bra, bebisens puls var bra, urintest var normalt och magen har växt. Jag har också växt - gått upp 10 kg! Dessutom har bebisens huvud börjat sjunka ner och fixera sig sa hon, så kanske kommer jag inte gå mina 40 veckor ut. Vi får väl se!

Dags att packa väskan ändå och vara lite förberedd...

Här är jag (i pyjamas) och den stora ormen. Hon är typ dubbelt så stor som de andra.

Hon är en "Brazilian Rainbow Boa" och heter just så för att hon glittrar i regnbågens alla färger om man håller upp henne i solen (syns inte jättebra på bild dock).

Sen att jag pratade med Wioleta idag och hon fick en son i fredags - Grattis grattis!

Idag följde jag med Ed in till stan. Han gick till jobbet och jag till statsbiblioteket som äntligen öppnat igen efter en lång totalrenovering. Tyvärr hade avdelningen med skönlitteratur krympt men de sa att de kunde beställa vilken bok jag än ville ha och jag kan göra det online. Jag lånade "God on the rocks" skriven av Jane Gardam, mycket bra än så länge!

Ed kom tillbaks en snabbis för att köpa något till restaurangen. Vi gick igenom marknaden på torget där lokala gårdar och småföretag hade stånd. Köpte en låda jordgubbar, lika goda som i Sverige - små, röda och fulla av smak - men för bara £ 1.50 = 17 kr :)

På vägen hem kollade jag på en cykel åt Ed. Det är ju långt till jobbet för honom och nästa månad fyller han år dessutom... Tog vägen förbi indiska mataffären också och köpte saftiga apelsiner.

Sen var jag helt slut.

Faktum är att hittills har alla jag pratat med haft en snabb och lätt förlossning. Skönt det.

 

 

 

 

 

 

 

I söndags gick vi in till stan och satte oss vid floden i solen. Fler kom och vi satt där i timmar och drack cider (ja, Sprite för mig då) och åt lunch. Redan efter en halvtimme var jag röd och för att inte sluta som kokt kräfta snodde jag Eds skjorta och hängde över axlarna. Han får faktiskt tåla lite sol! Det borde vara hans rätta element. Till kvällen splittrades gruppen men vi och ett italienskt par gick på restaurang. Riktigt skön dag.

I går gjorde vi inte mycket. Enda promenaden blev att köpa några krukor, jord och frön så vi kan odla egna örter i fönstret :) Vi gick också till vår lokala indiska mataffär och köpte en ost som smakar precis som hushållsost! Det är en rolig affär, de har allt möjligt och massor av exotiskt frukt.

På kvällen lagade vi god mat och efteråt poppade jag popcorn (i kastrull). Dum som jag var spolade jag vatten i grytan direkt efteråt och swishade runt den så jag fick kokande vatten över mig. Rakt över naveln! Aj aj aj vad det sved. Min ut-och-in-navel är känslig i vanliga fall, tunt tunt skin som redan är spänt till bristningsgränsen.

Så nu är jag både solbränd och bränd av hett vatten :(

Mycket tid i parken blir det när man inte har en egen trädgård. I onsdags var det sista "antenatal" klassen, den var inte speciellt händelserik eller intressant. Efteråt åt jag picknick lunch i parken med en annan ung polsk tjej från klassen som väntar barn om bara några veckor.

I torsdags hade vi barnmorsketid igen, den här gången upptäckte de för mycket protein i mitt urinprov så igår morses var jag tvungen att gå in med ytterligare ett i ny steril tub. Det ska nu skickas på analys. Tydligen kan det vara ett tecken på inflammation men eftersom jag inte har några andra symptom var hon inte så värst orolig, "kan vara en kontaminerad behållare" sa hon. Ja vi får väl hoppas det.

Efter det blev tog jag ännu en gång min lunch i gräset och skrev lite brev.

I dag har varit en underbar dag! Solen har strålat från blå himmel och runt 25 grader varmt. När jag kom till jobbet i morses fick vi reda på att datasystemet hade kraschat tio minuter tidigare och det var oklart om det skulle komma igång igen. Så vi hade lite avslappnad träning istället, där vi diskuterade ditt och datt. Slutade med att vi fick gå hem tidigt, ut i solen och det var ingen ledsen för! :D

Efter jobbet gick jag till restaurangen och möttes av min tjusigt klädda man som stod utanför och delade ut rabattkuponger.

Här ligger Los Locos!

Där åt jag en fräsch sallad till lunch, kyckling och avocado med färsk mango, mums!

Jag fick också testa hatten.

Sen gick jag åter igen till parken för att hitta bästa svalkan under de stora lövträden.

Prima Baby & pregnancy - min nya Cosmo!

Det är helt otroligt väder! Hade York varit en kuststad hade alla bänkat sig vid havet. Nu är allt vi har floden och så fort solen kommer fram går vi till pubarna längs vattnet eller stadsparken. En sak som jag verkligen uppskattar här är att parkerna tillhör folket och inte alkisarna. I lördags picknickade jag min lunch i parken efter jobbet. Där satt jag i solen och läste en bok men skulle lika gärna bara kunnat titta på folk. Småbarn springer omkring, tonåringarna tjuvröker i grupper, kärleksparen kramas, affärsmännen slänger av sig kavajer och slipsar och läser The Times i gräset och de gamla vilar på bänkarna i skuggan. Till och med ett bröllop var där!

Tulpanerna i Yorks fantastiska stadspark.

På Eds lediga måndag åkte vi till reptilaffären. Efter att vi flyttat till eget hus har det helt spårat ur... Det är ormar överallt. Han fick två brasilianska regnbågs boaormar i en enorm tank. Sen Mr and Mrs Smoke "common boas". Igår gav han tillbaka vår bitska pytonorm för en vuxen majsorm istället. Med de två vi hade från början är det någon som hållit räkningen? Vi är upp i sju stycken nu. Så har det utbrutit en mindre epidemi av löss bland dem stackare.

I reptilaffären såg jag de här roliga små sköldpaddorna - de bygger ett torn! Ja, det finns kanske inte så mycket annat att roa sig med som sköldpadda.

I går kväll hade vi Pizza Night! Oftast blir det Ed som lagar mat när vi äter tillsammans men pizza är min grej så då får jag glänsa lite. Jag gör degen och tomatsåsen själv och favorit pålägget blir tonfisk/lök/majs eller parmaskinka/ruckolasallad/parmesanost (läggs på EFTER att du bakat pizzan).

Mums-filli-babba!