barbalin

Jacob växer och växer, han har riktigt spurtat senaste veckan. Kläderna som passade för ett par veckor sedan är nu för små, inklusive hans fina Barbapapa kläder - tur att vi har en till uppsättning! ;) Vi har napptränat stenhårt de senaste dagarna. Jag trodde att alla bebisar tog napp hur lätt som helst men vi har verkligen fått kämpa. Han hatade den till att börja med och är fortfarande inte helt övertygad. Den gör livet lättare för mig eftersom han är en väldigt högljudd och viljestark bebis, vaknar han och är hungrig är han hungrig NU, nu nu nu! Med napp i munnen kan man lura honom en liten stund i alla fall så att vi kan hitta lämplig plats.

Anledningen till att denna dagen varit så speciell är att han har sovit. I veckor nu har han knappt sovit på dagarna alls. Kanske inte låter så illa, det är ju sömnbrist på nätterna nyblivna föräldrar klagar på. Men en bebis som inte sover mer än 15 minuter eller högst en halvtimme under dagen är minst lika jobbigt. Han blir bara mer och mer trött och grinig och det går inte lägga ner honom i två minuter. Hans arma moder tvingas då bära och guppa på honom en hel dag. Han gråter och gråter, vi testar allt men när han väl somnat vaknar han snart igen. Jag hinner varken duscha eller äta. När han äntligen sover för kvällen är jag helt slut och ligger i ett soffhörn som en stinkande och urvriden disktrasa. Det var den bästa liknelse jag kunde hitta, en sån där riktigt sur en som du skulle slängt förra veckan men du har glömt att köpa nya. Dock är natten inget att se fram emot med en till två timmars sömnen.

Att få honom att sova var hur lätt som helst när jag väl testat det. Han vill sova på mage, så enkelt var det. Nu får tyvärr bebisar ABSOLUT INTE sova på mage under några omständigheter. Då kan de plötsligt DÖ! Jag har löst det med en kompromiss. Jag har tagit ner hans lilla sovkorg till vardagsrummet så att jag kan se honom hela tiden, så går jag och buffar lite på honom då och då. Skulle inte våga låta honom sova så på natten för rätt som det är börjar han stöka runt i sömnen och hamnar med ansiktet ner i madrassen.

Det var Wioleta som tipsade mig om detta. Hennes lille son sover alltid på mage sa hon, hjälper mot gaser i magen. Och det verkar stämma. Vi träffades igår hon och jag. Hennes Damien är raka motsatsen till Jacob, han bara sitter så tyst och snällt och suger på sin napp. Suger lite snabbare när han är hungrig och somnar sött av sig självt i vagnen. Men så gör han inte en min och hans slöa ögon fokuserar inte direkt på något. Jacob skriker i högan sky, röd i ansiktet. Rapar så hela cafet hör, far och flänger med huvudet, tittar sig storögt omkring. Visst kan jag önska att var var lite lugnare och tystare, men samtidigt är han så full i liv! Han ler numera ofta och med hela ansiktet, sprattlar och visar att han tycker om dig. Men är han arg så är han jättearg och spänner varenda muskel i kroppen, ansiktet förvrids och han svettas av ansträngningen. Ja, han har allt fått en väldigt stor personlighet i en så liten kropp.

Här kommer lite bilder från min telefon:

Damien och Jacob när de träffades för första gången ett par veckor sedan.

Det är inte lätt att vara så liten alltid.

Sitter och väntar på utgång.